Också dessa dagar signerade

Ljus över dessa dagar-

septemberljus -

och ändå

också omkring dem

det mörka skimret som kring pärlorna,

de fulländade.

Också dessa dagar signerade -

en efter en -

och märket detsamma,

mästarens märke:

Aldrig mera denna dag.

Aldrig mer.

-Ebba Lindqvist

Jag borde läsa mer poesi, det faschinerar mig.

Ord är fängslande, skimrande.
Idag är första december och min motivation är slut.
Jag lever för helgerna, då jag kan dansa bort alla mina bekymmer.

Ni behöver inte förstå

Om jag såg ditt ansikte, skulle jag se mitt eget?

Om jag tog din hand, skulle min hand passa i din?

Hade vi samma bruna ögon med ett stänk av grönt i?

Var ditt hår lika mörkt som mitt?

Du är gåtan i mitt liv. Du är det outforskade. Du är den pusselbit som saknas. Jag har alltid undrat vem du är.

Kanske är det önsketänkande.
Men jag hoppas. Innerligt.

Into the wild, igen.

Eddie Vedder - Guaranteed

Set the night on fire

Tack för den galnaste kvällen på länge.

Jag struntar faktiskt i om svininfluensan, eller vad det nu är, kom och tog mig på bar gärning efteråt. Jag får skylla mig själv, för det var så värt det.

Tror att alla behöver sätt att påminna sig själv om att de är fria.

Kan göra vad de vill.
Vissa gör det på ett självdestruktivt sätt.

Andra dansar halva natten.

Love Julia

Min egna helg

Har ni gjort det någon gång? Tillägnat en hel helg åt bara dig. En helg du spenderar endast med dig själv, med dina tankar, för bara din skull. Om inte, gör det. Gör det om du känner att det är det du behöver, tillåt dig själv att vara ensam.

Nu låter jag som världens självsjänslo-coach. Hej hej du är värd allt gott i världen, hej hej. Men jag är faktiskt allvarlig, man behöver vara för sig själv ibland. Och det blir dessutom lättare att göra det när vädret är som det är. När regnet piskar ner, och allt du vill är egentligen att bara krypa tillbaka ner under täcket. Oftast kryper vi upp i alla fall, men för en gångs skull: ligg kvar.

Min Julia-helg har innehållt följande:
- Stickande på en halsduk(både avslappnande och sägs vara bra hjärngymnastik eller något sånt shit. två små flugor i en smäll. Well done me).
- Sömn! behövs en förklaring?
- Tända ljus och sex and the city(underbart om man känner för att gråta en skvätt och mysfaktorn blir alltid högre med lite levande ljus).
- och sist men INTE minst har jag tagit tid till mig själv. Tid för att ta ner mig själv på jorden igen. Tid för mina takar och tid att bara vara.

And on TOP of that har jag ett litet låttips för de som vill fantisera sig långt bort. Till en takvåning i Paris med utsikt över en vacker solnedgång. Det är i alla fall den känslan jag får jag när sluter ögonen och lyssnar på den här låten: Melody Gadot - Baby I'm a fool.

All kärlek i världen, Julia

Anthony Kiedis


Chris Martin

John Frusciante

Männen i mitt liv och gudarna i min himmel.

Stört hur musik kan betyda så mycket.

Galet att det kan tala till mig så väl. Uttrycka känslor jag haft svårt att sätta ord på innan.

Jag flyger på er vinge, tills jag lärt mig använda mina egna.

November

Jag riktigt masade mig upp ur sängen imorse. Ur min oförskämt varma, gosiga säng. Fullproppad av massa täcken och kuddar. Just nu består den av: 2 täcken och 4 kuddar. Själv använder jag bara ett täcke och en kudde, men det är så mycket mysigare när det är lite crowded.
Och kanske lite för att när saknade blir för stor av en viss person, kan jag alltid försöka lura mig själv att han ÄR det andra täcket jag inte använder. Känns lite mindre ensamt då. Ibland är det tur att jag är så lättlurad.

November har anlänt, och för min innebär det melankoliska känslor. Jag vet att jag inte är ensam om att få sådana känslor på hösten, så därför känner jag att jag måste tipsa om några riktigt bra höstlåtar som värmer i hjärtat och taggar till.

Låtar för de som vill söka tröst i ljuva och tröstande toner:
Hometown glory - Adele
Proof - Coldplay
Heartbeats - Jose Gonzales
Behind the drapes - Mew
Closer - Laleh

För de som vill se det vackra i hösten, och inte det tråkiga:
November - Laleh
Simon says - Laleh
Halo - Beyonce

För de som vill ryckas upp lite ur sin höstdvala:
Västra frölunda - Kristian Anttila
Uprising - Muse
The boys are back in town - Thin Lizzy
Sexy bitch - David Guetta, Akon

Det brukar funka för mig, i alla fall.

(Johanna och jag myser med en vinare på en ballkong i Rom. Snart är vi där igen, tjejer)

OH NO SHE DIDNT!?

OH YEAH SHE DID!

Haha, hej påååå er! Long time no see. Jag måste nog inse att jag inte är en bloggerska. Det flyter inga bloggar-gener i mina ådror. Men jag kan iallfall lova att jag ska uppdatera så ofta jag kan. keeej? Så ofta jag kan, så ofta jag vill.

Måste bara inleda med att säga: trots tanken på att Daniel nu befinner sig på andra sidan jorden gör lite ont i mig, är jag evigt tacksam att han gav mig sitt spotifykonto innan han drog. Thank GOD för spotify. Känner mig som en liten flicka i en jättestor godisaffär som innehåller godisar från runtom i hela världen. Här finns godis som tröstar, godis som peppar och taggar till en och godis som framkallar minnen (jag snackar om musik, inte godis för er som inte förstod den halvlustiga lilla liknelsen.) Men missförstå mig inte, kusinen min. Du fattas mig.

Vad har hänt egentligen sedan jag skrev sist? Vet inte ens var jag ska börja. Men jag är lycklig. När jag tänker efter har jag nog aldrig varit så trygg med mig själv, med min omgivning, som jag är nu. Kärlek är så mycket starkare än hat, kom ihåg det.

Jag vill ha sommar och student. Vill se världen, och flytta hemifrån. Vill så mycket, men känns som om man måste vänta med allt det där till den där underbara dagen i juni då vi springer ut. Världen får vänta. Tills dess går vi på autoläge, tills dess får livet vänta. Jag vill inte att det ska vara så.

Någon som känner igen sig?

Jag avslutar med ett löfte om att bättra på uppdateringen. Men då får ni bannemig lova mig att kommentera, agreed? Sov gott nu alla fina människor där ute. Låt inte livet få vänta.

Julia

She's back!

Efter en rad klagomål, är hon äntligen tilllbaaaks! Your very own Julia! Förlåt alla mina "trogna läsare", she will not dissapear again.

Dagen innan skolan började var en tisdag. Ute var det kallt, och Julia frös överallt! (Jag måste verkligen sluta prata om mig själv i tredje person....). Jag kände mig ändå rätt taggad inför skolan. Det kändes verkligen som om mina superkrafter höll på att återvända, och att denna termin skulle bli tusen gånger bättre än den första. Men nu sitter jag här, en snöig onsdag och längtar redan efter nästa lov. Efter studenten, efter Afrika. Varför är det så svårt för mig att leva precis just i denna minut och fokusera på det jag borde göra, vilket är att plugga. Istället struntar jag i alla mina måsten. Bra jobbad tjejen!

Men jag är glad ändå, för idag fick jag se solen igen. Så som jag har väntat. Jag har saknat dig!
Pussar Julia