OH YEAH SHE DID!
Haha, hej påååå er! Long time no see. Jag måste nog inse att jag inte är en bloggerska. Det flyter inga bloggar-gener i mina ådror. Men jag kan iallfall lova att jag ska uppdatera så ofta jag kan. keeej? Så ofta jag kan, så ofta jag vill.
Måste bara inleda med att säga: trots tanken på att Daniel nu befinner sig på andra sidan jorden gör lite ont i mig, är jag evigt tacksam att han gav mig sitt spotifykonto innan han drog. Thank GOD för spotify. Känner mig som en liten flicka i en jättestor godisaffär som innehåller godisar från runtom i hela världen. Här finns godis som tröstar, godis som peppar och taggar till en och godis som framkallar minnen (jag snackar om musik, inte godis för er som inte förstod den halvlustiga lilla liknelsen.) Men missförstå mig inte, kusinen min. Du fattas mig.
Vad har hänt egentligen sedan jag skrev sist? Vet inte ens var jag ska börja. Men jag är lycklig. När jag tänker efter har jag nog aldrig varit så trygg med mig själv, med min omgivning, som jag är nu. Kärlek är så mycket starkare än hat, kom ihåg det.
Jag vill ha sommar och student. Vill se världen, och flytta hemifrån. Vill så mycket, men känns som om man måste vänta med allt det där till den där underbara dagen i juni då vi springer ut. Världen får vänta. Tills dess går vi på autoläge, tills dess får livet vänta. Jag vill inte att det ska vara så.
Någon som känner igen sig?
Jag avslutar med ett löfte om att bättra på uppdateringen. Men då får ni bannemig lova mig att kommentera, agreed? Sov gott nu alla fina människor där ute. Låt inte livet få vänta.
Jag avslutar med ett löfte om att bättra på uppdateringen. Men då får ni bannemig lova mig att kommentera, agreed? Sov gott nu alla fina människor där ute. Låt inte livet få vänta.
Julia
